Kranskärlskirurgi

Bakgrund

Kranskärlssjukdom är den mest betydelsefulla orsaken till sjuklighet och dödlighet i västvärlden. Kranskärlskirurgi (coronary artery bypass grafting, CABG) utvecklades under 60- och 70-talet och CABG är den vanligaste typen av hjärtkirurgiskt ingrepp hos vuxna. Det finns tre huvudanledningar att utföra CABG

  • att motverka ischemi då medicinsk behandling eller Percutaneous Coronary Intervention (PCI) inte fungerar
  • att förebygga hjärtinfarkt
  • att förlänga ett produktivt liv

CABG är den enda behandlingsmetoden vid kranskärlssjukdom som bevisligen förlänger patientens liv.

Indikation

Indikationen för kranskärlskirurgi har förändrats parallellt med utveckling av PCI. Idag opereras företrädesvis patienter som har huvudstamsstenos, förträngningar på samtliga tre kranskärl eller som har förträngningar som sitter olämpligt till för åtgärd med PCI.

I Örebro utförs omkring 400 sådana operationer per år varav 17 % utförs i kombination med klaffkirurgi. En liten del av CABG-operationerna utförs utan användning av Extra Corporal Cirkulation (ECC), så kallat ”off-pump CABG”.

Preoperativ utredning

  • Noggrann anamnes
  • Rtg pulm
  • Rutinlab, vid betydande njurfunktionsnedsättning, anemi eller andra oväntade fynd eller fortsatt utredning
  • Vid stabil kranskärlssjukdom arbetsprov
  • Kranskärlsröntgen
  • Spirometri vid känd eller misstänkt lungfunktionsnedsättning eller vid oklar symptombild
  • Ekokardiografi för värdering av kammarfunktion och uteslutande av samtidig klaffsjukdom
  • Myocardscintigrafi eller stresseko i oklara fall för att påvisa reversibel ischemi
  • Venmapping och dopplerundersökning av arteria radialis vid tveksamheter ang. graftmaterial.

Operation

CABG är idag en rutinoperation som är förenad med små risker. Mortaliteten vid enbart CABG understiger 0.5 %. Vårdtiden på sjukhus efter operation är cirka 7-9 dygn. Vid CABG används vanligen vänster arteria mammaria interna (LIMA) och vena saphena magna. Den senaste 10-årsperioden har arteria radialis börjat användas mer frekvent.

Resultatet av kranskärlskirurgi beror i stor utsträckning på hur väl inopererade graft fungerar. LIMA har i studier visat sig vara ett graft med bra öppetståendegrad då det kopplas till LAD (90 % efter 10 år och 88 % efter 15 år).

Vena saphena magna som använts på traditionellt sätt har en betydligt sämre patency (60 % efter 10 år och 35 % efter 15 år). Vissa studier visar att arteria radialis har en bättre patency än vena saphena magna medan andra studier uppvisar motsatta resultat.

Vid USÖ har vi utvecklats en metod att ta vena saphena magna med omkringliggande vävnad - ”no touch-teknik”. I en prospektiv, randomiserad studie har vi visat att vena saphena magna som behandlats med denna teknik har en avsevärt bättre öppetståendegrad - 90 % efter 9 år. ”No touch-tekniken” används idag rutinmässigt. Ingen studie har jämfört vengraft hanterade med ”no-touch”-teknik med radialisgraft. En sådan studie pågår för närvarande på USÖ. Resultatet kommer att vara av stor betydelse för framtida val av graftmaterial.


Sidan granskades den 11 maj 2011

Innehållsansvarig: Domingos Souza

Publicerad av Anita Pettersson

Kontakta oss:

Överläkare

Domingos Souza


Bitr överläkare

Mats Dreifaldt