Ingrepp i thoracalaorta

Bakgrund

Aorta (kroppspulsådern) omfattar i thorax den första delen från hjärtat (aorta ascendens), aortabågen (arcus aortae) från vilken hals-/armkärlen avgår samt delen från bågen ned till diafragma (aorta descendens). De två huvudsakliga sjukdomarna i thoracala aorta som kan föranleda kirurgisk åtgärd är aneurysm (vidgning eller "bråck") samt dissektion. Aneurysm respektive dissektion är två separata, distinkta tillstånd som tyvärr ofta sammanblandas, även i litteraturen. Termen "dissekerande aortaaneurysm" är därför felaktig och missledande men förekommer olyckligtvis fortfarande, vilket bidrar till förvirringen.

Aortakirurgi på USÖ

På Thoraxkliniken i Örebro opereras alla typer av aneurysm och akuta dissektioner i thoracala aorta. Totala antalet öppna ingrepp i thoracalaorta har ökat sakta de senaste 10 åren och 2006 gjordes 36 öppna operationer på aorta ascendens/arcus.

Operationsrisken vid dessa ingrepp hänger starkt samman med patientens grundsjukdom och allmänna tillstånd. Sjukhusmortaliteten ligger senaste åren runt 8-10% vid öppna ingrepp i ascendens/arcus och i princip hela denna mortalitet finns bland de patienter som opereras på akut vitalindikation (pga dissektion). Elektiv kirurgi är sålunda numera behäftad med mycket låg mortalitet, även i anatomiskt komplicerade fall, förutsatt att tillräcklig tid finns för noggrann bedömning och planläggning av ingreppet. En noggrann värdering i varje enskilt fall av risker mot förväntad nytta är naturligtvis helt nödvändig.

Några viktiga utvecklingar avseende kirurgisk teknik har under de senaste åren ytterligare bidragit till förbättrade resultat och att vi i vissa avseenden kunnat vidga indikationerna för kirurgi.

1. Utvecklingen av antegrad selektiv cerebral perfusion, ASCP, där kliniken ligger långt framme, även ur internationellt perspektiv, har medfört att bl a tidskrävande, komplicerade rekonstruktioner av arcus kunnat genomföras med ökad säkerhet. Varianter på denna teknik har även utnyttjats de sista åren ett par vid mycket ovanliga operationer av stora obstruerande tumörer i vena cava inferior i buken och i höger förmak.
2. Så kallad klaffbevarande kirurgi på aortaklaffen vid aortainsufficiens introducerades 2001 och tillämpas i allt högre utsträckning. Syftet är att undvika livslång Waranbehandling (mekanisk klaffprotes) respektive framtida reoperation (biologisk klaffprotes). Ett flertal olika tekniker används, där vissa är etablerade, väl utvärderade avseende långtidsresultat (exempelvis reimplantation av klaffen enligt David) medan resultaten avseende nyare rekonstruktiva ingrepp på klaffen behöver följas över något längre tid innan de införs som allmän rutin. Våra initiala erfarenheter är dock huvudsakligen goda.
3. En snabb utveckling sker av endovaskulär teknik med stentbehandling. Samarbetet med kärlkirurgiska sektionen, som har stor erfarenhet av dessa ingrepp, har fördjupats. Den endovaskulära tekniken har nu helt ersatt öppen kirurgi vid sjukdomar i aorta descendens och kombinerade öppna och endovaskulära ingrepp har utförts och bl a förenklat vissa komplicerade åtgärder på arcus.